Projektet CriseIT bygger på tanken att digitala verktyg kan bidra till bättre krisberedskap genom ökade möjligheter att öva krishantering. Denna tanke har sin grund bland annat i det tidigare projektet ”Virtuell studio för krisövning”. Genom workshops och en enkätstudie tillfrågades säkerhetssamordnare om krisövningar idag och om utvecklingsbehov.
Övning idag
Hälften av organisationerna i enkätstudien övar mer än en gång per år men ett fåtal övar sällan eller aldrig. Ett vanligt övningsformat är diskussionsövningar, så kallade table top-övningar, som nästan 90 % använder. Också simuleringsövningar med motspel är mycket vanliga och genomförs i tre av fyra organisationer. Till detta kommer funktionsövningar, teknikövningar, enstaka fältövningar och utvärderingar av faktiska händelser.
Det här fungerar bra
Enkätsvaren visade att det finns stort engagemang, vilja och intresse för området ute bland medarbetarena. Överlag fungerar också övningsplanering bra. Ytterligare en styrka är att övningarna skapar diskussioner, reflektion och ökad medvetenhet. De ger förstås också en trygghet i rollen genom att förmågan att hantera händelser utvecklas. Under övningarna kan exempelvis krisledningsplaner och teknisk utrustning testas. Nuvarande övningar gör också att man lär känna varandra internt och externt. Detta leder till ökad förståelse för andras och egna roller och underlättar samverkan när verkliga händelser inträffar.
Det här är problematiskt
Tiden är det stora problemet i nuvarande övningspraktik. Det är tidskrävande att planera och genomföra övningar och svårt att hitta en tidpunkt som passar alla. Det kan också vara svårt att få medarbetare att avsätta en halv dag eller mer för övning i en redan ansträngd arbetssituation. Den disponibla tiden i budget för planering, övning och uppföljning räcker inte till. Många menar att man övar för lite, för sällan och med för få personer eller nivåer i organisationen. Externa organisationer och ”allmänheten” involveras också alltför sällan i övningar.
Ett annat problem som lyfts fram är att det är svårt att ensamt utforma bra övningar. Det är komplext att skapa övningar som är realistiska, som aktiverar alla deltagare och som är tydliga kring vem som ska göra vad och hur. Inte minst gäller detta att utforma scenarion som ger rätt förutsättningar. Det är även svårt för ansvariga att veta vad de övande särskilt behöver öva på respektive vad de redan är bra på. Att återföra erfarenheter från övningar tillbaka till verksamheten på ett bra sätt är ytterligare en utmaning.
Så här vill vi öva i framtiden
På frågan om framtidens övningar svarade flera att man vill kunna samarbeta med andra i arbetet med övningsplanering, exempelvis genom scenariobanker. Det är svårt och tidskrävande att utforma bra övningar och det finns ett behov av att samarbeta för att dela resurser, kompetenser och erfarenheter. Vad gäller själva övningarna så vill man kunna:
- öva i korta pass, i sin dagliga roll och miljö
- genomföra många småövningar kombinerat med enstaka stora
- öva samverkan med andra
- öva både vardagsnära och simulerat
- öva både bredd och djup och såväl tids- som rumsaspekter
- öva visualisering och prognostisering av kriser inklusive konsekvenser av beslut
- öva virtuell simulering av kriser, eventuellt med motspel
- kunna välja vilken förmåga man vill öva
- genomföra, för de övade, oförberedda övningar
- öva på att använda teknik som RAKEL och WIS
- utbilda allmänheten
- skapa system för återföring av erfarenheter/åtgärder från övningar till verksamheten
Tidigare projekt till grund för idéerna
Projektet Virtuell studio för krisövning genomfördes 2013-2014 med stöd från Vinnova. Enkäten skickades ut till säkerhetssamordnare eller motsvarande i Värmland och Västra Götaland. Fyrtioen svar kom in. Vi ställde frågor kring hur organisationer övar idag och hur ofta, vilka de största styrkorna är och vad som eventuellt är problematiskt. Cirka hälften av de som svarade arbetade i svenska kommuner, resten i länsstyrelser, landsting, stat och privat näringsliv. Inom projektet genomfördes även en workshop med ett trettiotal deltagare från förträdesvis Värmland och Jämtland där målgruppen fick svara på hur de skulle vilja öva i framtiden.
/ Monika Magnusson